niggazistha

Jag är nog väldig dålig på att avsluta grejer. Min första kille (fortfarande mitt längsta förhållande) var jag i hop med två år på dagis. Jag avslutade förhållandet iskallt, mitt på gården på dagis, och cyklade iväg med Mikael de Mattsen. Han konfronterade mig med detta svek när vi började i parallelklass på högsdadiet. Denna händelse har på något sätt satt en standard för olika former av avslut, kanske inte lika dramatiskt alla gånger va. Men när jag nu skriver CV och kommer till punkten refferenser så önskar jag att jag hade gjort saker lite annorlunda. Ska jag välja chefen på det stället där jag glömde att låsa ytterdörren, kom till jobbet direkt från klubben med ett klistermärke i pannan och ögona i kors, somnade mitt i matsalen och var "sjuk" minst en gång i veckan eller den där ex kåkfararen som tryckte upp mig mot väggen och skrattade åt mig eller det där danska monstret som väckte mig med värsta utskällningen när jag glömt att jag skulle jobba, det stället där jag skickade ett sms och sa upp mig dagen före jag skulle jobba. Jag har jobbat till och från sen jag tog studenten och jag har inte en enda riktig refferens som är värd att skriva på mitt cv.